Slaget om Nordkalotten

Den 7 oktober 1944 så inleddes ett av andra världskrigets stora fältslag och varade 22 dagar. Slaget utkämpades mellan Sovjetunionens trupper och Nazitysklands invasionsstyrkor. Det var det allra största slaget som hade utkämpats norr om polcirkeln på sin tid och räknas som det näst störts slaget i nordisk historia, efter slaget vid Tali-Ihantala. Lars Gyllenhall och James F. Gebhardt gav 1999 ut en facklitterär bok med titeln ”Slaget om Nordkalotten” vars fokus ligger just på slaget om Nordkalotten, men även på hur svenska myndigheter agerade på Nordkalotten före och efter det berömda slaget. Mest känt är att efter slaget så flera neutralitetsavsteg för dom allierade. Slaget om Nordkalotten är egentligen ett annat namn för Petsamo – Kirkenesoperationen, där Sovjetiska trupper drev bort flera tyska trupper från Murmansk oblast och nordöstra Norge och befriade den Norska staden Kirkenes från nazistisk ockupation. Tyskarna i sin tur använde sig av den brända jordens taktik medan dom drevs tillbaka. Detta är en väldigt destruktiv och absolut taktik för att förstöra resurser som kan komma att vara till nytta för fienden. Byggnader, grödor, boskap för att inte nämna färskvatten och bränsle förstörs utan undantag. Ironiskt nog så är Ryssland väldigt berömt för att ha använt denna taktik metodiskt och väldigt framgångsrikt under flertalet invasioner utav moderlandet, bland annat från Napoleon och Nazisterna. Bland annat så brände tyskarna ned i princip hela norska Finnmark fylke under sin reträtt. Även byggnader i Finska Lappland förstördes under reträtten. Detta var heller inte sista gången som tyskarna skulle använda sig av en den brända jorden taktiken, då Hitler själv gav order om att hela tyska städer skulle förstöras under slutet av andra världskriget istället för att låta fienden ta över. Denna order följdes dock inte i någon större utsträckning och därav så finns det fortfarande än idag många historiska städer kvar kring Berlin. Den idag allra första historiska förekomsten utav den brända jordens taktiskt härstammar från 512, då Perserna attackerade Skyterna, men på grund av brist på förnödenheter fick retirera. Taktiken i sig brukar anses vara som allra mest effektiv vid vinterkrigsföring då vädret ofta är kallt och oförlåtligt. Ta detta i kombination med extra långa avstånd från allierade baser och handelssträckor så kan denna brutala taktik vända dom flesta fälttåg från triumf till förlust, så som Ryssland ofta har gjort mot invaderande styrkor.

Under fältslaget vid Nordkalotten så stupade drygt 30 000 soldater sammanlagt och över 340 stycken krigsplan sköts ned. Av dom fallna så var den tyska andelen ungefär 10 000 medan sovjetiska dödsantalet var drygt det dubbla. Över 200 av planen som sköts ner var sovjetiska och dom övriga, omkring 140, planen var tyska. I mångt om mycket så brukar det anses att dom Nazistiska trupperna var effektivare, men så hade dom även dom ockuperade områdena, medan den Sovjetiska styrkan i slutändan vann på grund av numerärt överlägset antal och råstyrka, trots att dom hade oddsen emot sig genom att ofta oskyddade ge sig in i befästa försvarspunkter. Nazisterna skall även haft flera möten och samröre med samerna under perioden innan slaget om Nordkalotten, men det finns inga kända samiska anhängare till nazistpartiet, vilket gör att man misstänker att det handlar som strikt byteshandel av nödtvång från tyskarnas sida.